Dikter


En resa utan ord, är en resa utan mening...
 Av Monica Tranströmer

 

Den som går i andras fotspår, kommer aldrig först fram....

Sörj en stund, men inte för länge....Livet är kort, med tårar i ögonen kan det bli svårt att se det vackra .....

Innan du dömer mig..... Ta på dig mina skor. Gå samma vägar som jag gått. Bearbeta förlusten av människor jag förlorat. Orka med alla känslor och alla händelser som jag erfarit. Snubbla på alla stenar som jag snubblade på. Res dig alltid upp igen, och gå precis samma liv som jag gjorde. Efter allt detta kan du döma mig eller mitt liv....

                                 "Bara en katt"
Av och till säger folk till mig: "Upp med humöret - det är bara en katt" eller "Det är mycket pengar för "bara en katt". De förstår inte den resa jag har gått igenom, de timmar jag spenderat och de pengar som är involverade i "bara en katt". Några av mina stoltaste ögonblick har varit med "bara en katt". Många timmar har mitt enda sällskap varit " bara en katt". Några av mina sorgligaste ögonblick ...har varit på grund av "bara en katt", och de dagar i mörkret då jag gråtit, har "bara en katt" alltid funnits vid min sida. "Bara en katt" gav mig tröst att övervinna de dagar som måste komma. Om Du tycker det är "bara en katt" kan Du kanske förstå meningar som "bara en vän", "bara en soluppgång" eller "bara ett löfte". "Bara en katt" ger en fantastisk vänskap, tillit och obegränsad glädje. "Bara en katt" ger den medkänsla och tålamod jag behöver för att bli en bättre människa. På grund av "bara en katt" orkar jag gå upp tidigt, gå en lång tur och vandra med högburet huvud in i framtiden. Så för mig, och folk som jag, är det inte "bara en katt". Utan hopp och drömmar om framtiden, glada minnen från förr och ren glädje i nuet. "Bara en katt" tar fram det bästa i mig och får mig på andra tankar än mig själv och dagens bekymmer. Jag hoppas att folk en dag kan förstå att det inte är "bara en katt", utan någon som gör mig glad, och håller mig och mänskligheten ifrån att vara "bara en människa".

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade:
"Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd

Kattens Bön

Ge mig föda o friskt vatten att dricka.
Var vänlig mot mig.
Ha tålamod och visa mig förståelse.
Skydda mig mot faror och elaka människor.
Slå mig aldrig.
Kräv inte för mycket .
Hjälp mig hålla min päls ren o vacker.
Skydda mig mot väta o kyla om vintern,
och mot värme o sol om sommaren.
Smek mig ofta, jag är Din vän.
Men på mina villkor.
Jag kan inte tala om min nöd när tiden är inne.
Du ska belönas när Du ser den,
och ta mig över regnbågsbron
på minst plågsamma sätt.